Nu finns min översättning av Philippa Foot ute. Man hittar den tillsammans med andra texter i boken ”Dygder och dilemman”.
Jag har sagt det förr, Philippa Foot var fascinerande. Och det förstärks av att hennes liv utspelade sig under ett händelserikt århundrade. Hon var på något sätt mitt i alltihop och blev med tiden en av 1900-talets mest inflytelserika moralfilosofer.
Men från början verkade hon inte alls vara på väg åt det hållet. Hon växte upp i en välbärgad familj, var barnbarn till den amerikanske presidenten Grover Cleveland och förväntades inte utbilda sig över huvud taget. Tvärtom. Men vid något tillfälle bestämde hon sig för att plugga och hamnade i Oxford där hon råkade bli nära vän med inga mindre än Iris Murdoch, Mary Midgley och Elizabeth Anscombe som alla skulle bli framgångsrika filosofer och/eller författare. Och så rasar förstås kriget i Europa, Hitlers bomber slår ner omkring dem, och samtidigt får hon och hennes väninnor större utrymme att ägna sig åt filosofi på universitetet när de annars så framträdande manliga filosoferna hade kallats in. Och så finns karaktärer som Wittgenstein som en del i bakgrunden.
Det är väl här, under kriget, eller kanske framför allt efter kriget, som utvecklar Foot sitt resonemang om vikten av moral, och hur vi beter oss mot varandra. Vidrigheterna under andra världskriget kan inte vara en fråga om tycke och smak, menade hon. Att gasa ihjäl andra är inte fel för att vi råkar ogilla det. I stället måste det vara så att det som skedde i utrotningslägren var moralsikt motbjudande och att vi därför borde vända oss mot det. Och så skriver hon om detta, och får inspiration av sina kollegor, kanske främst Anscombe, som kunde sin Aristoteles och sin Tomas av Aquino. Den äldsta texten i den nyutgivna boken är från 1958, ”Problemet med abort och doktrinen om dubbel effekt”, men den är lika central i dag som då. Det är här vi får ta del av spårvagnsexemplet första gången, och vi tvingas att fundera över exakt vad som är fel med att döda, och hur vi måste förhålla oss till våra egna bidra till dåliga effekter.
Anders Hansson 