I juni kommer en text om Toby Ords bok The Precipice i Sans. Det är en recension på samma gång som jag undrar om vi verkligen är kapabla att inta det perspektiv som Ord tänker sig. Det vore bra om han har rätt i sina resonemang om vad vi skulle kunna uppnå, men mycket lite tycks väl peka på att vi är sådana att vi ens kan förstå tidshorisonter på flera tusen generationer, något vi skulle behöva göra. Men det är en mycket välskriven och medryckande bok och den kan ses som en fortsättning på några av de frön Derek Parfit sådde med sina böcker.
