Vad vi har mest skäl att göra

---

Om boken

”På 250 sidor går han igenom Parfits moralfilosofi och lyckas faktiskt bena ut det mesta av snårigheterna, utan att bli ytlig eller alltför sammanfattande. … Prosan flyter på lätt och även tekniska resonemang går att ta till sig utan att vara fackfilosof. Många filosofistudenter kommer att jubla över den här klargörande boken, och några av oss som vagt minns Parfit från studietiden kan också glädjas över att äntligen förstå något mer.”
BTJ-häftet nr 11, 2019

---

Med Vad vi har mest skäl att göra har jag försökt skriva den bok jag själv hade velat ha när jag läste den brittiske filosofen Derek Parfit första gången. Då kämpade jag med hans bok Reasons and Persons och förstod inte riktigt vad det var fråga om. Många år senare läste jag manuset till hans andra bok On What Matters. Manuset fanns online med en annan titel långt innan boken publicerades, och jag gillade det jag läste. När boken sedan kom ut i två tjocka volymer 2011 och jag på nytt läste den tyckte jag dessutom att den kastade ljus över hans första bok. Parfits böcker verkade hänga ihop, men jag blev inte riktigt klok på hur. Naturligtvis antog jag att bristen fanns hos mig. Det måste vara jag som saknar förmågan att förstå sambanden, tänkte jag. I dag tror jag att Parfit åtminstone hade en del i skulden, bland annat för att han förväntade sig för mycket av mig som läsare.

Vid något tillfälle började jag hur som helst att leka med en tanke. Tänk om Parfit bara fått omkring 250 sidor på sig att formulera sin teori, i stället för de 2000 han använde. Var skulle han börja? Hur skulle han disponera boken? Var hade han lagt tyngdpunkten?

Han hade förstås inte skrivit den bok jag nu skrivit, men för mig var den tanken till hjälp för att strukturera resonemanget, lyfta fram vissa saker och tona ned andra.

Förutom att disponera hans argument på det enklaste och naturligaste sättet ville jag göra det tydligt vilka slags problem teorin handlar om. Parfits framställning är synnerligen abstrakt och resonemangen består till stor del av en mängd stiliserade, overkliga och ofta märkliga exempel. Jag ville att det skulle framgå vilka av våra verkliga samhällsproblem och sociala dilemman som Parfit tänkte sig att hans teori skulle lösa. Vad är det för slags teori han formulerar? Vilka problem diskuterar han? Vad ville han uppnå? Och hur har vi hjälp av Parfit när vi funderar över våra mest akuta frågor, som klimatförändringarna, den globala fattigdomen och vår skyldighet att hjälpa människor i nöd. Det är alltså inte en bok enbart för filosofer. Min förhoppning är att den kan vara till hjälp för alla som vill förstå en av vår tids främste moralfilosofer.

Mitt upplägg är sådant att jag i del 1 tittar närmare på utgångspunkterna för Parfits projekt att ta reda på vilken teori som bäst svarar på frågan vad vi har mest skäl att göra. Vilka är exempelvis hans förhoppningar på en korrekt teori, och vilka är de grundläggande föreställningar och intuitiva idéer som han bygger sin teori på? Det här är bra att ha klart för sig när han sedan fogar samman de olika delarna i sin teori.

Därefter, i del 2, lyfter jag fram några av de misstag som Parfit menar vi alla gör när vi resonerar i moraliska frågor. Vi är till exempel alltför egoistiska, och vi bortser från sådant som har stor relevans för riktigheten hos våra beslut. Det kan var förödande.

Del 3 handlar om de brister som Parfit menar att olika teorier har, och hur de måste justeras. I denna del försöker jag förklara hur Parfit menar att egoismen brister och jag försöker även klargöra vilka grundläggande idéer Parfit tar med sig när han sedan formulerar sin egen teori.

​I del 4 försöker jag klargöra vad Parfits egen teori säger. Det viktigaste begreppet är ”skäl”, så jag börjar med att undersöka det och konflikter mellan olika slags skäl. Därefter tittar jag på en viss form av konsekventialism som Parfit menar skulle kunna vara lösningen på problemen. Som avslutning reflekterar jag lite kort över hur teorin skulle kunna se ut i praktiken, något Parfit säger ytterst lite om.